Hur många luftkvalitetssensorer behöver du per byggnad? En praktisk guide för dimensionering
När organisationer börjar planera övervakning av inomhusluftens kvalitet är en av de vanligaste frågorna: hur många sensorer behöver vi egentligen per byggnad?
Det låter som en enkel fråga, men svaret beror på flera praktiska faktorer — byggnadens planlösning, rummens funktion, ventilationszoner, beläggningsmönster och vilken typ av övervakningslösning du väljer.
Att installera för få sensorer skapar blinda fläckar. Att installera för många kan öka kostnaderna utan att förbättra insikterna. Målet är inte att täcka varje kvadratmeter med en enhet, utan att mäta de områden där luftkvaliteten faktiskt förändras.
Den här guiden ger ett strukturerat sätt att uppskatta antalet sensorer i kommersiella byggnader som kontor, skolor, vårdinrättningar, butiksytor och fastigheter med blandad användning.
Steg 1: Förstå byggnadens planlösning
Innan du bestämmer hur många sensorer du behöver, börja med att se på din byggnad på ett enkelt sätt. Hur många våningar har den? Hur många rum finns på varje våning? Är ytorna öppna eller uppdelade i mindre kontor? Är ventilationssystemet gemensamt för hela våningen eller uppdelat i olika zoner?
Luftkvaliteten är inte densamma överallt i en byggnad. En sensor nära entrén visar inte samma värden som ett mötesrum på översta våningen. Även på samma våning kan olika rum ha helt olika luftförhållanden beroende på hur många personer som befinner sig där och hur luften cirkulerar.
Så det första steget är inte tekniskt. Rita bara en enkel karta över byggnaden och förstå hur ytorna används. Det gör nästa steg mycket enklare.
Steg 2: Rumstyp är viktigare än storlek
Många tror att de ska beräkna sensorer baserat på kvadratmeter. Men i verkligheten är typen av rum viktigare än storleken.
Till exempel kan ett stort öppet kontor med jämn beläggning kanske bara behöva en eller två sensorer, beroende på hur ventilationen är utformad. Men ett litet mötesrum kan snabbt fyllas upp, och CO₂-nivåerna kan stiga snabbt under ett en timmes möte. Det lilla rummet kan behöva en egen sensor trots att det inte är stort.
Kök och pausutrymmen är också speciella fall. Matlagning, kaffemaskiner och rengöringsprodukter kan öka partiklar och VOC-nivåer. Dessa förändringar påverkar kanske inte hela byggnaden, så en sensor direkt i köket ger tydligare information.
Vårdrum , väntrum och entréer i butiksmiljö beter sig också annorlunda än vanliga kontor. Vissa utrymmen är lugna och stabila, medan andra förändras konstant under dagen. Därför bör du bestämma sensorplacering utifrån hur varje utrymme används, inte bara hur stort det är.
Steg 3: Uppskatta sensorer per våning
När du förstår rummen blir det lättare att räkna ut hur många sensorer du kan behöva per våning.
Föreställ dig ett enkelt exempel. Anta att en våning har ett stort öppet kontorsområde, två mötesrum och ett kök. Det öppna kontoret kan behöva en eller två sensorer beroende på ventilationslayouten. Varje mötesrum bör helst ha en egen sensor. Köket skulle också ha nytta av en.
I det här exemplet kan du hamna på cirka fem sensorer på en våning. Om byggnaden har fyra liknande våningar kan det innebära runt tjugo sensorer totalt.
Detta är ingen fast regel, men det ger ett realistiskt sätt att tänka. Istället för att gissa ett totalt antal för hela byggnaden, räkna våning för våning och rum för rum.
Steg 4: Kontrollera dina ventilationszoner
Ventilationssystemet spelar en stor roll när du bestämmer antalet sensorer.
Om din byggnad har olika HVAC-zoner bör varje zon helst ha minst en sensor. Detta är särskilt viktigt om du planerar att automatisera ventilationen baserat på CO₂-nivåer.
Till exempel, om ena sidan av våningen har egen lufttillförsel och den andra sidan har ett separat system, kanske en enda sensor för hela våningen inte ger korrekt styrning. Ett område kan bli överventilerat medan ett annat blir underventilerat.
När sensorerna matchar ventilationszonerna fungerar systemet bättre. Data blir mer meningsfull, och ventilationen kan reagera korrekt på verkliga förhållanden.
Desktop-lösning vs molndistribution: hur det påverkar planeringen
Antalet sensorer påverkas inte bara av byggnadens layout utan också av anslutningsstrategin.
I en lokal installation som HibouAir Desktop Solution sänder sensorer data via Bluetooth Low Energy. En skrivbordsapplikation eller gateway samlar in informationen lokalt, lagrar historisk data och ger realtidsdashboards utan att kräva molnanslutning. Denna metod undviker löpande molnberoende, stöder offline-drift och ger direkt åtkomst till historisk data.
Dock måste BLE-täckning beaktas. Bluetooth-räckvidden inomhus varierar vanligtvis mellan 10 och 30 meter beroende på väggar, material och störningar. Stora byggnader kan behöva flera gateways för att säkerställa tillförlitlig datainsamling.
I kontrast tar WiFi-baserade molnlösningar som HibouAir Cloud Solution bort räckviddsbegränsningar kopplade till Bluetooth. Varje enhet ansluter direkt till nätverket och skickar data till en centraliserad dashboard. Detta gör det enklare att skala över flera våningar eller byggnader samt möjliggör fjärråtkomst, central analys och hantering av flera fastigheter.
I molnbaserade installationer bestäms antalet sensorer enbart av övervakningsbehov snarare än anslutningsbegränsningar.
Grov dimensioneringsguide efter byggnadstyp
| Byggnadstyp | Ungefärlig sensortäthet |
| Litet kontor (under 300 m²) | 2–3 sensorer |
| Medelstort kontor (per våning) | 4–6 sensorer |
| Stor kommersiell våning | 1 per HVAC-zon |
| Skola | 1 per klassrum |
| Sjukvård | 1 per patientkluster |
| Lager | 1 per stor zon |
| Restaurang | 1 matsal + 1 kök |
Denna tabell fungerar som en praktisk startpunkt. Faktiska behov kan variera beroende på ventilationsdesign och beläggning.
När färre sensorer kan fungera
I små byggnader med öppen planlösning, jämn ventilation och stabil beläggning kan färre sensorer ändå ge meningsfulla insikter. Om luftflödet är väl blandat och det inte finns isolerade områden med hög beläggning kan ett begränsat antal strategiskt placerade enheter räcka.
Men att minska antalet sensorer ökar risken för blinda fläckar. I dynamiska kommersiella miljöer är variation vanligare än enhetlighet.
När du behöver fler sensorer
Fler sensorer blir nödvändiga när beläggningen varierar kraftigt under dagen, när ventilationszoner skiljer sig åt eller när rapportering för efterlevnad krävs. Byggnader som arbetar med ESG-dokumentation eller energistrategier har ofta nytta av mer detaljerad övervakning. Automationssystem är beroende av korrekt zondata för att fungera effektivt.
Mer detaljerad övervakning förbättrar ventilationsstyrning, energieffektivitet och komfort samtidigt som den stödjer regulatorisk transparens.
Balansen mellan kostnad och insikt
Beslutet bör inte enbart styras av antalet enheter utan av värdet av insikterna. Att installera fler sensorer kan öka den initiala kostnaden, men dålig ventilation kan leda till högre energiförbrukning, minskad produktivitet och hälsorelaterade konsekvenser.
Noggrann data gör det möjligt för fastighetsansvariga att finjustera ventilationssystem istället för att förlita sig på fasta scheman eller antaganden. I många fall leder bättre data till driftsbesparingar som överstiger den initiala investeringen.
Slutlig praktisk rekommendation
Det finns inget universellt antal sensorer per byggnad. Istället för att fråga hur många enheter som krävs är det mer användbart att fråga hur många ventilationszoner som finns, var beläggningstoppar uppstår och var föroreningskällor finns.
Börja med att övervaka luftkvaliteten i högprioriterade områden som konferensrum, öppna kontorszoner, kök och ytor med hög trafik. Anpassa sensorerna efter ventilationsgrenarna när det är möjligt och skala sedan upp baserat på verklig data och insikter.
Genom att arbeta strategiskt med sensorplacering istället för att sprida dem jämnt kan kommersiella byggnader få korrekt överblick över luftkvaliteten, möjliggöra smartare ventilationsstyrning, minska energislöseri och skapa hälsosammare inomhusmiljöer.